P A R A D I S Ö N

Klockan fem på lördag morgon ringde klockan, vilket i och för sig var helt onödigt, det sköter ju tupparna om. Nåja, gamla vanor är svåra att bota. Vi skulle nämligen på utflykt! Min syster, jag och de självutnämnda livvakterna. Sagt och gjort, medan solen sakta värmde upp denna del av jorden, satte vi oss bakpå varsin motorcykel (jag är lite osäker här. motorcykel? lättviktare? var går gränserna?) med hjälmarna, sunscreen och ryggsäckarna packade med ombyteskläder. Vi hade hört ryktas om att vi skulle köra långt ner till södra Leyte och ta en båt över till en liten ö!

Jag har aldrig suttit på en motor------ i fyra timmar i sträck. Men nu har jag. It hurts. Vingliga vägar, skarpa kurvor och något mera berättar jag inte från själva resan, för min mors skull. Men vilket land detta är! Jag upphör inte att förvånas över dess folkmängd. Ja, folkmängden ja....i min vilda fantasi hade jag tänkt att denna ö som vi skulle till, skulle vara så gott som öde. Ja, se, det går ju att önska iallafall. Nå, vi kommer fram och jag inser att så är inte fallet. Men åh! SÅ VACKERT! Som taget ur en turistbroschyr från 90-talet. Turkost vatten, palmer, vit sand, koraller och snäckor som samsas om utrymmet på stränderna, solen som försvinner bakom horisonten, stjärnorna som snabbt täcker skyn i solens frånvaro, eldflugorna som dansar i träden, de magiska ljusen i vattnet som pricken över i:et.

Vi tältade där, kan icke påstå att jag sov så gott, men att vakna till ett turkosa hav och solen som strålar från en klarblå himmel, palmer som ger behövlig skugga och trevligt sällskap, ja då gör det inte så mycket att det fattas lite sömn.

Nu är vi hemma igen och jag har duschat av mej saltvattnet och vägdammet. Skönt!

Imorgon börjar jobbet! Ser riktigt framemot att få ta itu med lite grovarbete. Ska visa Maria runt på farmen och rensa ogräs i min trädgård.

Tills dess, ha det bra!