H E J S A N M O R S A N H E J S A N F A R S A N

Hej bloggen! Ursäkta min långa frånvaro. Orkar knappt ta fram datorn alls om dagarna. Det finns ju så mycket annat roligt att göra, hehe. Nå, nu ska jag göra ett försök att skriva lite, jag har egentligen inget annat val. Jag sitter i en liten hydda, nipa hut, och det ösregnar...så jag kan inte ens ta mej härifrån..utan att bli genomblöt. 

Livet på landet fortskrider med en aningen för snabb hastighet. Vi har redan varit här i en månad! Hur är det ens möjligt? Jag stiger upp på morgonen, dricker mitt pulverkaffe, hoppar på mopeden och kommer mej till farmen, sen är det plötsligt lunch, och därefter så hinner jag knappt blinka så är det dags för kvällsmat. Sen är klockan lite över sju och mina ögonlock är tyngre än tyngst. Intensiva dagar, fastän jag tycker att jag inte presterar så mycket. Det är hettan som tar den mesta energin. Går ej att beskriva, bör upplevas!

Här är denna veckans arbete. Röjer fram majsodlingen!

Ni har kanske hört rykten om krig och storm? Ja, det stämmer. Men lyckligtvis så märker vi inte av varken det ena eller det andra på den ö vi befinner oss på. Här är det lugnt! 

Djuren. Överallt finns det djur!

En mysig liten stad detta. 

Hm. Illa komponerat inlägg detta. Är lite distraherad för tillfället. Hörde rykten om att kvällsmaten är färdig! 

eh...jag återkommer om två veckor? Ja?

ps. Elin! Vi blev så glada åt din lilla videohälsning. Mera sånt! :D

T O R S D A G

Medan den katolska böneutroparens ljuva stämma ljuder i luften ska jag försöka skriva litet. Puh, vilken mening. De senaste dagarna har varit aningen kaotiska, bland annat flyttade vi ut ur vårt rum och in i ett annat hus. Vi bor numera hos familjen Caluyong (jee!) och blir underhållna av familjens yngsta dotter. Det är spännande att bo här. Inatt vaknade jag av att naturen kallade och begav mej genom det mörka och tysta huset, mot vessan. Väl inne i wc:n tände jag lampan, och fann mej själv stå öga mot öga med den största spindeln jag någonsin sett. Gott och väl 10 cm i bredd. Skrek inombords. Men klarade av wc besöket med framgång och smet sedan snabbt ut...för att sedan ligga vaken och fundera på om jag skulle vakna om den spindeln krälade på mej.

Arbetet på farmen fortskrider. Håller på att utvidga trädgården med ett 'litet' majsfält. Men först ska det brytas ny mark! Hej å hå.

Syrran Maria skriver så bra och har så fina bilder, så jag tycker ni ska bege er till hennes blogg istället!

Den svettiga rödnästa kvinnan som ibland figurerar på hennes blogg..........that's not me.

Det var allt för denna gång. Ajö!

H E L L O B E A U T I F U L L A D Y

Ibland känns det så skrattretande, när jag på matpausen kommer gående genom den lilla staden, svettig och smutsig efter morgonens trädgårds-arbete.....och får höra minst fem gånger att jag är en beautiful lady! (where are you going? can I take a picture with you? Just one please? ehm no thanks.) Svetten som rinner i längs nästippen, t-shirten som för länge sedan klibbade fast vid ryggen, shortsen som är jordiga och med säkerhet har svettfläckar där man helst inte har fläckar alls, fötterna som halkar omkring i de leriga flipflopsen.....ganska långt från att vara en sval skönhet.

Nå låtom oss lämna dessa små konversationer med diverse manliga filipiner och förflytta oss till min feed garden! Det börjar arta sig! Ogräset lyser med sin frånvaro och jag har planterat både epel-epel (kan vara att denna stavning är helt uppåt väggen), amaranth, oregano, dill m.m. Mat för getter och grisarna. Det är så roligt, gott folk! Jag kan helt ärligt säga att jag älskar detta arbete. Att plantera och sedan se det växa. Inte så konstigt att Gud tog tid på sig att göra alla växterna. Det måste ha varit helt hurja kul!

På eftermiddagarna får jag hjälp av min syster. Hon är min lilla slav och jag styr henne med järnhand. Som belöning får hon banana bread (läs banankaka. SÅ GOTT. Brödet här är ganska långt från rågbrödet hemma, men banankaka, det har dom på raden. mmm.) Vi har det riktigt roligt där vi jobbar i vårt anletes svett.

1. Tänk så enkelt det är att klara sig med sandaler året runt. Inte behöva köpa sommarskor, höstskor, vinterskor, vårskor. Jag gillar enkelheten i det, blir lite avundsjuk faktiskt. En sådan enkel garderob! Inte behöva köpa kläder för fyra olika säsonger.
2. Huset vi bor i! Julia, du undrade var vi bor. Detta hus ligger bredvid skolan, men fanns inte när det finska teamet var här. Det ligger ungefär på samma ställe som i huset vi åt i.
3. Merida är en mycket söt liten stad. Älskar att det ligger precis bredvid havet. Fast å andra sidan vore det ganska svårt att inte befinna sig bredvid havet. Filippinerna består av 7107 öar (ca) ...vilket skulle vara en ö på var åt alla Nykabiboar!
4. Ering! Katt! Katter och hundar finns överallt. Dessa två får våra matrester. Den lilla hunden, även kallas Lillhundin, försökte jag få på bild, men ungefär samtidigt hoppade dessa två katter på den lilla hunden så den sprang ylandes iväg.

Ha en bra vecka där hemma!

V A R D A G

Äntligen kom den! Vardagen! Utflykter, shoppingmalls, spännande platser i all ära, men vardagen, så jag har längtat efter dej. Jag började arbeta lite smått på farmen i måndags, samma igår. Idag tror jag att jag börjar få lite koll på detta. Det gäller att få ett fungerande system, även här. Jag inser att jag inte jobbar effektivt i värmen (tydligen fungerar den finska sisun bara i kallt klimat?) så jag bör göra mitt bästa för att undvika den. Det betyder att jag stiger upp fem, beger mej till farmen, jobbar tills värmen blir för mycket, det vill säga ungefär kl 9. Då beger jag mej tillbaka till Merida och gör andra behövliga sysslor, som att skriva blogg (heh) tvätta kläder, städa rummet, hjälpa till där det behövs, äta, vila och när solen inte längre steker oss som små ägg beger jag mej tillbaka till farmen för att jobba tills det blir mörkt, ca kl 17. Låter det inte bra? Ja, det är upp till bevis nu. 

tidigt i morse begav jag mej av. så lugnt, så svalt. ett litet löfte om en het dag.

rensa rensa rensa. 

När jag åkte hem från Filippinerna i slutet på maj, lämnade jag min trädgård i hyfsat skick. På tre månader hinner en hel del ogräs växa! Nu får jag kavla upp de imaginära ärmarna och ta itu med det. Som vanligt använder jag en bolo till detta. Men det är oerhört roligt att se att en del av det jag sådde och planterade har växt! En del av de frön jag sådde har inte grott, så jag får börja om igen. Men före det ska allt ogräs bort! Det här är långt ifrån vatoarvi hemma. Jag skall erkänna att jag var i mitt esse, halv sju i morse, när det var jag, den tropiska svalkan, ogräset och fåglarna. Sen några timmar senare var jag inte så kaxig längre. Då hade solen stigit i takt med att blodsockret sjönk. Note to self : ta med mellanmål. 

Nu har jag vilat, väntar på att en tvättmaskin ska bli färdig (vilken lyx!!!!) och ska så småningom äta. 

Ha en bra dag där hemma! 

P A R A D I S Ö N

Klockan fem på lördag morgon ringde klockan, vilket i och för sig var helt onödigt, det sköter ju tupparna om. Nåja, gamla vanor är svåra att bota. Vi skulle nämligen på utflykt! Min syster, jag och de självutnämnda livvakterna. Sagt och gjort, medan solen sakta värmde upp denna del av jorden, satte vi oss bakpå varsin motorcykel (jag är lite osäker här. motorcykel? lättviktare? var går gränserna?) med hjälmarna, sunscreen och ryggsäckarna packade med ombyteskläder. Vi hade hört ryktas om att vi skulle köra långt ner till södra Leyte och ta en båt över till en liten ö!

Jag har aldrig suttit på en motor------ i fyra timmar i sträck. Men nu har jag. It hurts. Vingliga vägar, skarpa kurvor och något mera berättar jag inte från själva resan, för min mors skull. Men vilket land detta är! Jag upphör inte att förvånas över dess folkmängd. Ja, folkmängden ja....i min vilda fantasi hade jag tänkt att denna ö som vi skulle till, skulle vara så gott som öde. Ja, se, det går ju att önska iallafall. Nå, vi kommer fram och jag inser att så är inte fallet. Men åh! SÅ VACKERT! Som taget ur en turistbroschyr från 90-talet. Turkost vatten, palmer, vit sand, koraller och snäckor som samsas om utrymmet på stränderna, solen som försvinner bakom horisonten, stjärnorna som snabbt täcker skyn i solens frånvaro, eldflugorna som dansar i träden, de magiska ljusen i vattnet som pricken över i:et.

Vi tältade där, kan icke påstå att jag sov så gott, men att vakna till ett turkosa hav och solen som strålar från en klarblå himmel, palmer som ger behövlig skugga och trevligt sällskap, ja då gör det inte så mycket att det fattas lite sömn.

Nu är vi hemma igen och jag har duschat av mej saltvattnet och vägdammet. Skönt!

Imorgon börjar jobbet! Ser riktigt framemot att få ta itu med lite grovarbete. Ska visa Maria runt på farmen och rensa ogräs i min trädgård.

Tills dess, ha det bra!