För två år sen när jag var i Filippinerna, lärde jag mej några fraser på visaya, som ett av språken heter. Jag har glömt ungefär allt. Det är mycket trevligare om man kan kommunicera lite med lokalbefolkningen, även om dom flesta kan lite engelska. Dessutom är det en maayo kaayo (riktigt bra, om jag inte minns fel?) is-brytare om man kan säga något på visaya, åtminstone får dom något att skratta åt!
Idag är den stora packar-dagen. Allt är utstrött över hela golvet i mitt rum och det känns som att jag inte har någon kontroll över något alls! Ska bli så skönt att få sätta sig ner på tåget imorgon och andas ut. Then there's no turning back och allt man har glömt, e glömt.
Är det förresten inte en vacker t-paita jag köpt? Den är neon-orange. Allt för att min far inte skall tappa bort mig i mängden. (som att min vita hud inte vore nog..heh.) Nåväl, det var ett litet hån från min sida.
Nog om detta, måste återgå till mitt ordnade kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar