onsdag 5 juni 2013

det fina i kråksången




min far och jag har haft väldigt roligt på vår resa! många fina minnen, mycket svett och några tårar. särskilt när den där bauta-myran bet mej under foten, då var det extra smärtsamt.

nu ska jag försöka sammanfatta med bilder och lite text hur allt har varit! tack för att ni har följt med oss, här, på facebook, och bett för oss. det har betytt mycket!


djur! överallt. grisar, getter, höns, hundar, katter, ormar, ödlor, spindlar osv osv osv. djur är djur, och sen mat. vi tycker djur är gulliga och vill helst ha dom inne i huset med oss, men så är det inte riktigt där. lilla nasse växer upp och blir mat. samma med halta lotta och doglas. bara att vänja sig!  (rekommenderas inte att fästa sig vid djuren...som jag gjorde misstaget och gjorde med hunden doglas. det blir så jobbigt sen när man inser att djuret numera är mat.)


det här landet är verkligen vackert. vackert folk, vacker natur! värt ett besök, det är då min ringa åsikt. ta chansen om du får den! när man tror man sett allt vackert som finns att se, så upptäcker man lite till. fjärilar stora som två handflator, spindlar stora som en, träd och blommor som man aldrig ens kunnat föreställa sig! 
något jag gillar (bland många andra ting) är enkelheten i att ta sig fram. samtidigt som det är något av det mest frustrerande! det är enkelt att sätta sig på en multicab, en buss, en tricycle, en potpot, en moped och ta sig från punkt a till b. samtidigt som den finländska själen blir lite nervös när bussen går när den är full och inte på en speciell tid. och trafiken! käre tid. det gäller att ha is i magen, slänga sig ut i trafikens hysteriska karusell och hoppas på det bästa. 


fortsättning följer. det är på tok för vackert väder för att sitta inne och skriva detta! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar