filippinerna i hanna.

Jag hade ju funderat att jag skulle skriva lite mera om mina upplevelser när jag väl kom hem. Nu har jag varit hemma en månad, men livet rullar på så oerhört snabbt så jag hinner inte riktigt. ...ehehe, ursäkten godkänd? Nä trodde väl inte det heller. 

Vad var det bästa med Filippinerna så här i efterhand? Människorna utan tvekan. Tycker väldigt mycket om detta kortväxta folk. Inte bara för att jag får känna mej lång, vilket aldrig händer här i vårt vackra land, utan värmen och vänligheten de verkar inneha från födseln. 102 miljoner människor på en yta som är aningen mindre än Finlands. Ja, det går ju knappt att förstå. Trångbott och intimt. Inga hemligheter här inte! På gott och ont givetvis. Här hjälps man åt. Familjen består av alla, mamma pappa barn moster farbror mommmo fammo kusiner kusinbarn osv. Något annat som är väldigt bra med landet är frukterna! Tillgång till färsk mango är obetalbart. Älskar den frukten. 

Vad tyckte jag om min praktikplats? Farmen i Benabaye är en plats jag gärna återvänder till! Trivdes oerhört bra bland grisar, getter, plantor och kokospalmer. Lärde mej en hel del, och mer finns det att lära från den platsen! 

Hur känns det att vara hemma? ...jah. Hur känns det? Jag har ingen aning. Jag har inte känt efter ännu. Det är trevligt att äta bra mat, och Gud vet att jag redan har ätit tillbaka de kilon jag svettades bort där. Det är trevligt med varmdusch och wc som man spolar. Det är trevligt att inte svettas. Det är trevligt att befinna sig i trafiken utan att fundera om man satt sin sista potatis. Det är trevligt att gå gatan fram utan att behöva berätta vart man är på väg. Det är trevligt med dialekt. Det är trevligt med familj! Det är trevligt med finsk sommar. Men jag saknar något så oerhört. Det är ett annat liv här, mitt liv, men version 2.0. Lite stressigare, lite vuxnare, lite tråkigare, lite dyrare. 

Vad gör jag nu? Jobbar! Hehe. Skrivet av kvinnan som redan hade bestämt sig för att inte jobba sommaren 2013. Liksom för att fira att hon nu har jobbat varenda sommar i 10 års tid. Jamen, hej, det firar vi med att jobba lite till.  Men eftersom jag inte har en guldkista gömd på farmors vind......ja vad gör man inte för dessa siffror på kontot. 

Vill passa på att tacka Svenska Österbottens Lantbruksfond, Fspm, Josef Nymans Minnesfond och Missionskyrkan i Nykarleby för det ekonomiska stöd jag fått. Stort tack! 

Jag är definitivt inte färdig med Filippinerna än. Skriver mera när jag är där igen! Stay tuned ;)

det fina i kråksången

min far och jag har haft väldigt roligt på vår resa! många fina minnen, mycket svett och några tårar. särskilt när den där bauta-myran bet mej under foten, då var det extra smärtsamt.

nu ska jag försöka sammanfatta med bilder och lite text hur allt har varit! tack för att ni har följt med oss, här, på facebook, och bett för oss. det har betytt mycket!

djur! överallt. grisar, getter, höns, hundar, katter, ormar, ödlor, spindlar osv osv osv. djur är djur, och sen mat. vi tycker djur är gulliga och vill helst ha dom inne i huset med oss, men så är det inte riktigt där. lilla nasse växer upp och blir mat. samma med halta lotta och doglas. bara att vänja sig!  (rekommenderas inte att fästa sig vid djuren...som jag gjorde misstaget och gjorde med hunden doglas. det blir så jobbigt sen när man inser att djuret numera är mat.)

det här landet är verkligen vackert. vackert folk, vacker natur! värt ett besök, det är då min ringa åsikt. ta chansen om du får den! när man tror man sett allt vackert som finns att se, så upptäcker man lite till. fjärilar stora som två handflator, spindlar stora som en, träd och blommor som man aldrig ens kunnat föreställa sig! 

något jag gillar (bland många andra ting) är enkelheten i att ta sig fram. samtidigt som det är något av det mest frustrerande! det är enkelt att sätta sig på en multicab, en buss, en tricycle, en potpot, en moped och ta sig från punkt a till b. samtidigt som den finländska själen blir lite nervös när bussen går när den är full och inte på en speciell tid. och trafiken! käre tid. det gäller att ha is i magen, slänga sig ut i trafikens hysteriska karusell och hoppas på det bästa. 

fortsättning följer. det är på tok för vackert väder för att sitta inne och skriva detta!